anorexialife

Man kan börja undra när alla dessa ständiga kramper i magen ska gå över, det har visseligen blivigt bättre sen jag fick min medicin men det är långt ifrån bra. Jag var lycklig innan, varför måste de ändra på det? Jo jag vet innerst inne att jag inte alltid var det. Men jag var i alla fall smalast av alla. Mhh, smalhet <3
Min mage är lite svullen just nu, och just det. Jag har gått upp 1 cm runt midjan. Vad har ni för midjemått? Vad är såkallat "normalt". Någon som vågar berätta vad den har?
Imorgon ska jag tillbaka till avdelningen eftersom att det är höjning av middagen, jag längtar inte kan jag säga. Har ont i bröstet och ångest över det, jag vill inte höja än. Har ont och har det jobbigt så att det räcker. När slutar jag gå upp i vikt? gör man verkligen det? Det är så mycket mat att man borde gå upp i oändlinghet? Eller?
Ja,gud. Det är så mycket frågor som snurrar runt i mitt huvud. Middagen idag blir tortellini med köttfärssås och kvällsmålet skulle varit smootie men jag ska byta till en mjuk macka, det måste vara mindre kalorier? eller? 1 macka, 1 dl juice och 2 torkade små plommon eller 2,5 dl vanliljyoghurt med 2 dl bär och en hård smörgås. Det måste vara mindre, de säger att alla mellanmål ska innehålla samma sak, men jag tror inte på det. Jaja, jag får bara fortsätta kämpa och stå ut.
Hur har eran dag varit? bra hoppas jag. Kram så hörs vi sen efter middagen.

Jag har precis ätit lunch, fisk, potatis,sås och grönsaker. Det var gott faktiskt (är det inte första gången jag skriver att något är gott?) Vilken grej!
Jag har kommit på varför jag är så rädd för att gå upp i vikt, för det första jag vill inte att benen på min kropp ska försvinna. Jag älskar ben som sticker ut, av alla sorter. Och sen är jag rädd för att jag aldrig ska sluta gå upp i vikt. Tänk om jag går upp 2 kg i veckan i ett halvår, förstår ni vad jag kommer väga då? Usch, slå bort de tankarna. Orkar inte tänka så nu, för jag har inget annat val än att äta mina måltider ändå om jag inte vill läggas in på låst avdelningen. Vilket innebär, mindre motion, mer mat och inget socialt liv. Fy, inte värt det.

Kram

Första gången jag äter frukost hemma på hur länge som helst, var nog också drygt ett år sedan. Men det gick bra, förutom att min pojkvän satt och typ såg ut som att han led igenom hela frukosten. Jaja, mamma åt i alla fall.
Men än så länge har det gått bra hemma, så jag tror att jag kommer klara det här. Det vart i alla fall mindre frukost nu när jag åt hemma och inte på avdelningen. Inte mycket skillnad, men lite i alla fall.
Nu ska jag ut med mina hundar, så vi hörs lite senare,kram!

Nu har jag ätit det sista målet för idag, jag har klarat av hela dagen hemma. Jag har haft ont i magen men den är inte lika svullen som den brukar vara på kvällen! Något som är bättre i alla fall. Det kanske är koliktabletterna som börjar hjälpa, bra va?
Hur har det gått för er idag? Jag hoppas att det har gått bra.
Nu ska jag och min pojkvän hjälpa min bror med att köra honom iväg till tunnelbanan så att han slipper gå till buss och hålla på att åka runt såhär sent. Han har stöttat mig massor under den här tiden som varit jobbig.
Godnatt tjejer och killar, här kommer lite bilder!

Hur det gick att fika

Innan jag gick dit var jag super nervös och när jag kom in också. Men jag hade bestämt innan vad jag skulle beställa, som var en kanelbulle, en juice och en grönt te. När jag kom in så stirrade folk, som vanligt. Har de inget hyffs? visst man kan kolla, men att följa någon med blicken är inte okej hela vägen från dörren till kassan. Jaja, är van nu.
Sen när vi väl satt i "båsen", de har gjort i ordning som små bås av soffor så man kan sitta ifred,Det är super mysigt, ja i alla fall när vi väl satt där så kändes det bra. Lixom bulle hemma eller bulle ute? Dessutom var den liten, mycket mindre än de man köper från tex ica. Jag fick inte i mig hela juicen, men jag ser inte det som ett misslyckande. Det var bra gjort att bara vara ute och äta. Som jag inte gjort så länge jag kan minnas, har inte ätit ute heller, inte ens en sallad på över ett år också, om jag inte minns helt fel. Bara druckit kaffe eller te om jag varit med någon kompis, kanske en frukt om jag varit tvungen. Man tror att det ska vara hemskare än vad det egentligen är, så testa det är inte farligt. Blir man inlagd är det oftast fika träning där, men då är det ju bättre att sitta ute och fika? Med sällskap av någon man känner sig trygg med och man tycker om.
Frågan om hur länge jag "snålat" med mat. Jag anser inte mig själv som sjuk, utan plågat min kropp för att bli en vacker "snöflinga" som jag brukar säga. Vilket betyder smalast av alla. Den ouppnårliga personen, som ingen annan skulle lyckas vara. Jag trodde att jag var stark när jag klarade att inte äta på flera dagar och sedan kanske åt ett halvt äpple om dagen. Medans alla andra tryckte i sig mat 6-7 ggr varje dag. Men det var jag inte. Jag var bara dum, jag har fortfarande dumma tankar. Men det är dom som ska bort. Det finns inget annat, varför ska man döda sig själv långsamt? Det är som att bestämma sig för att sluta gå på toa. Det finns saker alla människor måste göra för att överleva, och det är att äta,dricka och allt annat självklart. Hjärnan lurar oss, vi som har anorexia. Det är ett monster som sitter på axeln och bestämer över oss. Varför ska vi låta någon annan bestämma över oss? Ja det är en bra fråga, för den är så stark. Men jag ska kämpa, är ni med mig?

Vi kan kämpa tillsammas, jag tänker på alla er därute som har det lika jobbigt, för de är det verkligen. Ena dagen tänker man "normalt" andra dagen är man inne i de "anorektiska" tankarna. (skriver man det så, jaja) Jag ska slå bort dem, hur jobbigt det än är. Jag vill leva! Det kan ta lång tid och jag kommer kanske falla på vägen, men då ska jag ställa mig upp igen och spotta monstret i ansiktet och säga "lurad, jag tänker fortsätta".
Hehe, ja jag är konstig. Men anorexia är konstigt. Mycket svår att förstå sig på.

Ingen bild nu, får bli mer sen :)
Ha en trevlig fredag kväll, jag har tagit ångesdämpande och ska slå iväg tankarna nu på kropp och mat. Jag vill ha en bra fredagskväll hemma sittande i soffan framför lets dance på tv. kram så länge

Någon mer än jag som tycker att näringsdrycker smakar skit? Har inte testat det själv än men jag ska göra det snart (inom några dagar) att frysa den fast i en skål då. Så ska det tydligen smaka som glass? Smart vah :)?

Vi har fått klartecken från överläkaren att vi får åka hem över helgen. Åker vid halv 11 hem så att vi hinner hem till lunchen. Blodpudding blir det har vi bestämt, äter 50% så då blir det två och en halv bit till lunch och grönskaker till + sylt. Nu har jag lite saker kvar att fixa, hämta medicin och sånt som jag behöver ha med mig hem. Bland annat för kolik,ångestdämpande och lite andra saker. Vi hörs sen igen, hoppas att ni som läser det här får en bra Fredag! Lets dance ikväll också, kollar ni på det? Jag har följt det ända från början och bara missat en gång tror jag. Kram så länge!

Jag ligger i sängen och väntar på att de ska komma och ta blodtrycket på mig så att jag kan gå in och duscha efter. Vill ju vara fräch när jag ska åka hem och träffa min familj som väntar på mig där hemma. Jag längtar! Jag är inte orolig ens för att klara maten, för det ska jag göra. Jag vill inte tillbaka hit och bli behandlad som ett barn. Fast kommer ju såklart behöva vara här lite fram och tillbaka pga höjningar och för prover m.m.

Hallå på er igen! Nu är jag faktiskt super trött, lite ovanligt, men det tar på krafterna att vara här faktiskt. Men imorgon är det hemgång! För 2 dagar i alla fall. Tänkte bara skriva ett kort inlägg och skriva godnatt, om det är något tips ni behöver, eller har några frågor eller saker ni skulle tycka var intressanta att ta upp här i bloggen kan ni alltid skicka iväg en kommentar. Godnatt så länge  så hörs vi imorgon, kram

Gissa vad? Ingen höjning nu, utan fortsätter som jag gjort hittils, har ju fått kolik så de måste ju ha lite förståelse. Så nu är det så här.
Frukost = 50%
f.m,em och kvälls mellis=100%
Lunch=50%
middag=50%
Sen ska jag få åka hem över helgen också, från fredag till söndag. Igentligen låter de inte någon åka hem så länge första gången eller ens så här fort. Men mamma har sagt att missar jag ett enda mellanmål eller något av de "viktiga" målen så åker vi tillbaka på en gång. Det ska bli skönt, komma hem till mina hundar och till familjen och min pojkvän. Även om det bara är 2 dagar. Jag ska klara det här hemma. För om jag inte gör det så blir det inläggning ännu längre, då kan jag ju lika gärna äta hemma?
De ville att jag skulle läggas in på avdelningen (jag ligger i en "lägenhet" nu) under minst en månad, men det finns inte ens i mitt huvud, inte mammas heller. Aldrig, det skulle bara bli värre. Det vet jag. Jag ska klara det här ändå, och gör jag inte det, då får jag skylla mig själv. Då är det inläggning som gäller. Men de tycker att jag är svårt sjuk, så de ville verkligen ha kvar mig. Så det får mig att vakna till lite i alla fall. Men de kan ju inte bestämma det utan mammas tillåtelse. De måste ge mig en chans först att klara det här. Gör man inte det då kan det bli tvångsintag såklart. Usch,

Idag har varit en helt okej dag, har fått medicin mot magen/koliken. Så det känns lite bättre och inte lika mycket mat. Så jag har klarat av att hantera smärtan. 

Har gjort upp ett matshema också tills att vi kommer hem, lite olika. Kyckling,blodpudding,fisk,pasta och lite sånt som vanliga människor brukar äta. Det känns okej, jag vill inte dö.

Hoppas att ni har haft en bra dag, och ni som haft en ångestfylld dag, kämpa på! Det löser sig. Det är superjobbigt. Men lägg er ner, ta en värmekudde på magen (lindrar ångest, det är bevisat) och försök tänka på saker ni tycker om. Hästar, hundar, dans, rita, skriva ? Vad som helst som får er lugna.

Kram så länge, hörs senare!

Ja vad ska man säga, det känns som att man blir nertryckt. Hur mycket man än kämpar och kämpar så har man ändå inget att säga till om. Jag orkar inte psykiskt att må dåligt så mycket som jag gör, vilket jag också berättade för läkaren. Han säger att det finns inga medicinska själ att öka måltiderna om inte mitt huvud klarar det. Jag måste vilja och det är det viktigaste. Och jag vill! jag ska. Men dom får inte bryta ner mig nu.

Men de kunde ändå inte sänka min lunch idag, men jag åt bara 50% och tackade snällt nej till näringsdrycken, det gick bra. För de ska ha ett möte med överläkaren idag om hur vi ska göra med maten i fortsättningen. Får se vad hon tycker och vad hon svarar på det. Om de säger nej har mamma lovat mig att hon ska se till att det saktas ned och om det så ska vara att vi skriver ut oss själva här ifrån och åker hem och fortsätter där. Hon vill inte se mig lida som jag gjort. Tack vem det nu är som gjorde att jag fick en sån bra mamma, hon är en ängel! Vi har alltid stått varandra väldigt nära och jag älskar henne en massa. Det kan ingen ändra på. Så kanske kommer jag härifrån fortare än jag trodde?

Jag har precis varit ute på en lång promenad i solen, jag tvingade mig efter lunchen att ta mig ut. För om det är något som hjälper så är det promenader, det får igång tarmarna. Nu ska jag kolla runt lite på datan och vila i sängen med värmekudde tills det är mellis igen. Fast jag har tur nu, det är "bara" en macka med mjök. Skönt, istället för som vissa gånger när det är yoghurt,flingor,bär och jouice. Det är tungt de gångerna, det ska bli det ikväll. Men bättre på kvällen än på dagen i alla fall.
*pust* det vart långt idag igen. Har ni haft en bra dag? Hur går det med maten?
Vi hörs lite senare, kram

Jag är inte ensam, min mamma finns här

Det är någonting fel på min mage, det har dom konstaterat. Men dom vet inte vad det är för fel. Ska få träffa en överläkare här på avdelningen men de vet inte när hon har tid. Antagligen idag på eftermiddagen eller imorgon. Men jag klarar inte 100% lunch, och de säger att de inte kan sänka om de inte får hennes medgivande. Men idag så tänker jag inte äta 100% utan 50 % och min mamma är med mig där. Hon ser mig ligga från klockan 12 till klockan 22 på kvällen och lider. Hon klarar inte heller det, jag klarar inte det psykiskt längre. Att bara att ligga i en säng så länge klarar ingen människa. Så vi ska inte öka förens om 3 dagar. Hon ska prata med dom om det idag, för jag håller på att tappa tron och gör jag det så är allt kört. Hon vill inte att det ska hända. Utan tro och hopp om att allt ska gå bra så går ingenting. Det kommer bara att rasa då. Hoppas och tro för mig idag att allt kommer lösa sig?
Jag tänker på er där ute som har det jobbigt och kanske sitter i samma sits som mig! Vi hörs senare, kram

Fick en kommentar som jag vill skriva lite om. Hur blir man fri från sin "vän" ana. Det finns inget "jag ska klara det hemma" eller "verkligen börja äta nu". Jag har gjort så massor med gånger, vad håller det, en måltid? Tankarna är för starka för att man ska klara det själv, det ända sättet är att ta hjälp av personer som verkligen kan vad anorexia gör mot en. Skicka in en anmälan och ni ger er själva massor av fler år i livet. Men jag säger inte att det är lätt, för det är inte det. Det kommer antagligen vara de västa veckorna av erat liv, i sådär 3-4 veckor. Till att man har vant sig med maten och inte får ont i magen och våran "vän" på axeln börjar synas allt mer svagt och kanske till och med försvinner. Men det tar inte bara några veckor, det kan ta lång tid. Men det är inte omöjligt om man vill. Vill ni fortsätta leva länge till? Då vet ni vad ni måste göra, livet är hårt. Men tyvärr är det sanningen. Usch, tänk om det fanns ett lättare sätt?

Jag ska gå upp nu och göra iordning mig på toaletten, så att jag inte väcker mamma. Måste ju som sagt vakna till innan frukost. Juste, jag har bytt från yoghurt till gröt nu på morgonen. Så, önska mig lycka till. Nytt är alltid svårt, jag ska alltid hålla mig till "samma" mat. Ändrar bara någon ingrediens då och då. Men nu ska jag byta! Har märkt att kall mat gör att jag får jätte ont i magen, så får se om det blir något bättre nu.
Vi hörs senare, kram så länge och var starka där ute.

Godmorgon. Jag var trött när jag vaknade imorse men gick upp på en gång en då, så att jag hinner vakna till och fixa mig innan frukost. (sminkar mig inte nått sånt) Igår var det en som hade spytt på våran toalett som "tillhör" vårat rum. Dom får göra det om de vill, men jag är bara rädd att jag ska få skiten på mig av någon som jobbar här. jaja,
Min mage är som en stenklump nu igen, hehe ni kommer bli vana att jag skriver det. Annars har jag inte så mycket mer att skriva nu än att det kommer bli en till tuff dag, senare får jag reda på vissa provsvar så jag skriver efter det. Och min puls går upp för varje dag som går, det är super för då får jag gå längre. Igentligen har de så att man inte får gå ut med ett bmi under 16 men jag skulle inte klara av att bara ligga här dygnet runt så min mamma tycker att det är okej att vi går ut och går lite. Det viktigaste är att pulsen ligger bra.
hörs sen, hoppas ni får en bra dag. Kram

Undrar var du är inlagd och vad de har för upplägg? läste att du bara skulle vara inlagd i 2 veckor,vilket låter märkligt.

Svar: Jag är inlagd på en mottagning i stockholm (skriver helst inte vilken då jag försöker vara så anonym som möjligt). Det var meningen att det skulle vara som en ny start här och lära sig äta och sedan fortsätta med det hemma när jag klarat alla mål 100 %. Min mamma kommer vara ledig från jobbet och se till att jag äter då. Men nu verkar det som att de inte tycker att 2 veckor är tillräckligt så det kanske blir lite längre, antar att det är pågrund av att jag har så mycket ångest och svårt att klara maten. Men efter behandlingstiden här så ska vi fortsätta träffas 2 dagar i veckan och funkar det inte så åker jag in igen, men då är det ingen tid satt.

När beslutade de att du skulle läggas in? var det en speciell vikt, din puls? gick du någon behandling först?

De beslutade att jag skulle läggas in ungefär en vecka innan jag åkte in då. Men de ville igentligen att jag skulle in några veckor tidigare. Men mamma ville ge det en chans att försöka hemma, men jag fortsatte att inte äta trots min låga puls. Jag gick ner mer i vikt sen jag träffade dem första gången. Innan var behandlingen mer att de träffade mig flera gånger / vecka för att se att schemat funkade och sånt. Varför jag lades in var för att jag är mycket underviktig, bmi 13 när jag kom hit och för att jag varit i svält under en lång tid och min puls var låg. ca 42 tror jag om jag minns rätt. Sen tog de prover som inte visade sig vara allt för bra. Min kropp hade börjat sluta funka, mina knän, rygg och annat. Orkade/orkar ingenting längre.

sen frågan om vart jag är inlagd så finns ju svaret med i fråga 1. Mer frågor än så var det inte, så vi får väl se längre fram om man gör en ny frågerunda om det är aktuellt.

Godnatt, kram

Gissa vad vi fick till middag? Jag skrev ju innan "hoppas det blir något "lätt" att äta till middag ". Jag skulle inte gjort det, för det vart pizza. Ja ni läser rätt. Min mage, idag, har den vart ballong förut så är den ett jordklot nu, jag överdriver inte. Den är gigantisk, inget toalettbesök och massa mat hela dagen. Jag gråter. Jag vill inte det här, skriver det igen, hur kan man ha så ont? Får alla det som läggs in, eller är det bara jag som har ont i magen och att den svullnar upp.. Just nu känns det så.

Ställ frågor om ni vill i inlägget lite längre ner, nu ska jag gå och dö. Kram

Gissa om jag har haft en hemsk dag idag? Jag har aldrig i mitt liv haft så ont i magen som jag haft idag, grät mig igenom luchen, och fortsatte så tills för 30 minuter sen. Ingen kan förstå hur ont det gör, vilket ångest det blir. Läkaren har konstaterat nu att jag har kolik, men tror ni man får minska på maten då? nej det är inget snack om saken, de trycker på med mat ändå. Spelar ingen roll hur ont man har. Har också åkt på något slags ryggproblem, vet inte exakt vad men han skriver ut något och de tror att jag har urinvägsinfektion, får svar på det imorgon. Dessutom så var de lite oroliga över ekg som jag gjort så fick göra ett nytt idag och ska få göra hjärtröntgen om någon vecka. De tror inte att det är något men det kan vara något så de måste kolla för att vara på säkra sidan. Jag bryr mig inte, den här smärtan. Jag orkar inte den. Hur lång tid tar det innan den går över. Allt det här är bara för mycket, om jag inte hade så ont i magen nu så skulle jag ligga och gråta, men det gör för ont.

Hoppas att ni där ute som läser har haft en bättre dag en mig, Är det något ni vill fråga så finns det ett inlägg om det lite längre ner. Inga frågor är dumma. Kram sålänge