Det går inte själv
Godmorgon med er! Har precis ätit frukost, gröt, macka med mjölk. Det känns bättre och bättre i magen för varje dag som går. Ångesten finns där, men jag tänker aldrig sluta kämpa. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Var ute med hundarna en sväng imorse vid halv 8, sen var jag hemma vid 8:10 och gjorde iordning frukosten till mig och mamma.
Angående en kommentar som kom igår
Hej "anonym". Jag förstår att du vill kämpa emot och att du tycker att du kan klara det själv. Det tyckte jag också, jag var inte "sjuk". Jag som är så pigg och glad och klarar mig finfint utan mat. Men det är inte sant, det är överlevnadsinstinkten som träder fram och gör att man ska orka "jaga" mat. Som för i tiden. Men det är inte så hur länge som helst, tillslut så orkar inte kroppen mer och då om det inte är försent (om döden kommer tidigare än väntat) så kommer man att läggas in tillslut. Men då kanske inte kroppen orkar reparera sig, alla organ är redan förstörda. Du har skelett som en 90 åring och kommer aldrig kunna leva ett riktigt liv igen. Kämpa inte imot, ju längre du gör det, ju jobbigare kommer allt bli. Bestäm dig! Låt människor som verkligen bryr sig hjälpa dig, för även om du tror det så finns det ingen som klarar av att bli frisk från den här sjukdomen själv. Ingen, hur stark du än är. För tillslut kommer du inte orka själv och sjukdomen kommer ta över igen. Ta den hjälp du kan få, var tacksam för att det finns hjälp att få. Det är ju faktiskt så att dom kommer ge dig ett liv, för som vi lever/har levt är inte ett liv. Det vet du nog också innerst inne. Även om det är hur kämpigt som helst att ta till sig. Jag hade jätte svårt att göra det, jag ville ju inte. Men nu, redan nu orkar jag mer. Det är kämpigt, riktigt kämpigt. Jag har bara haft hjälp i 3 veckor och jag mår redan mycket bättre. 1 månad att må dåligt i ens liv nu för att få tillbaka sin kropp, för att rent ut sagt inte dö, för det gör man. De kommer att ge dig ett helt liv med roligheter,fester, vänner, pojkvän/flickvän. Ingen klarar av att umgås med en sån som "oss". Ingen förstår oss och då måste man leva ett ensamt liv. Det är inte värt det, ta den hjälp du kan få och du kommer vara så glad efter att du lät dom göra det.
Jag önskar dig all lycka till, kram
Angående en kommentar som kom igår
Hej "anonym". Jag förstår att du vill kämpa emot och att du tycker att du kan klara det själv. Det tyckte jag också, jag var inte "sjuk". Jag som är så pigg och glad och klarar mig finfint utan mat. Men det är inte sant, det är överlevnadsinstinkten som träder fram och gör att man ska orka "jaga" mat. Som för i tiden. Men det är inte så hur länge som helst, tillslut så orkar inte kroppen mer och då om det inte är försent (om döden kommer tidigare än väntat) så kommer man att läggas in tillslut. Men då kanske inte kroppen orkar reparera sig, alla organ är redan förstörda. Du har skelett som en 90 åring och kommer aldrig kunna leva ett riktigt liv igen. Kämpa inte imot, ju längre du gör det, ju jobbigare kommer allt bli. Bestäm dig! Låt människor som verkligen bryr sig hjälpa dig, för även om du tror det så finns det ingen som klarar av att bli frisk från den här sjukdomen själv. Ingen, hur stark du än är. För tillslut kommer du inte orka själv och sjukdomen kommer ta över igen. Ta den hjälp du kan få, var tacksam för att det finns hjälp att få. Det är ju faktiskt så att dom kommer ge dig ett liv, för som vi lever/har levt är inte ett liv. Det vet du nog också innerst inne. Även om det är hur kämpigt som helst att ta till sig. Jag hade jätte svårt att göra det, jag ville ju inte. Men nu, redan nu orkar jag mer. Det är kämpigt, riktigt kämpigt. Jag har bara haft hjälp i 3 veckor och jag mår redan mycket bättre. 1 månad att må dåligt i ens liv nu för att få tillbaka sin kropp, för att rent ut sagt inte dö, för det gör man. De kommer att ge dig ett helt liv med roligheter,fester, vänner, pojkvän/flickvän. Ingen klarar av att umgås med en sån som "oss". Ingen förstår oss och då måste man leva ett ensamt liv. Det är inte värt det, ta den hjälp du kan få och du kommer vara så glad efter att du lät dom göra det.
Jag önskar dig all lycka till, kram
Kommentarer
Trackback
