anorexialife

Tjej/Kvinna under 18 år som levt länge under svält och med ana på ena axeln men som nu måste läggas in på grund av grov undervikt.

18:12

Efter eftermiddags mellanmålet var jag ute och gick i det sköna vädret ute, kallt men skönt. I 20 minuter. Det var skönt att bara komma härifrån ett tag, inte vara inlåst. Alla äffärer är ju stängda idag så gick bara runt och kollade i fönstrerna och rökte. Om pulsen är bättre så kanske jag får vara ute lite längre imorgon, det är så skönt att gå. Man känner sig inte så lat då. Även om jag vet att jag inte bestämmer själv nu att jag inte får röra mig så känner jag ändå mig lat. (Förutom det jag försöker röra mig ändå) Jag har gråtit så mycket idag så mina ögon är svullna och röda, äckligt. Svullet = äckligt. Jaja, skriver mer efter kvällsmålet, just nu är jag bara irreterad, jag vill inte vara här längre. Fast jag vet att jag måste, alla där ute, kämpa med mig! Kämpa för frihet?

Kämpa för frihet, ja!

Du kommer klara detta, tro på dig själv!

Du beskriver verkligen kampen mot anorexin bra, känner igen alla känslorna. Men tänk på det, det är "bara" känslor-inte verklighet.

En sak som hjälpte mig var att acceptera att jag måste gå upp i vikt om jag ska kunna göra någonting roligt i livet overhuvudtaget!

Sen tar det LÅNG tid att gå upp i vikt, det tror man inte. Eller jag trodde precis som du att jag bara skulle "svälla" mer och mer för varje dag. Men det gjorde jag inte.

Har själv kommit en bra bit på väg, och vill gärna stötta dig så mycke jag kan!!!



Stora Kramar

Har du alltid haft någon form av ätstörning eller är det någon som har kommit på senare tid?.. Vill du skriva ut dina mått du hade när du komm in på behandlingshemmet? Jag tror att du kommer klara det bra, du verkar vara en stark person! Lycka till..

"/ hoppas du haft en bra dag ändå