anorexialife

Jag vill bara gråta, allt idag har varit fel och jobbigt. Nu gjorde de fel igen, de hade glömt göra iordning kvällsmat till mamma så jag fick äta allt själv. Min mage är svullen och jag känner mig tjock. Har tränat två gånger idag i badrummet, kan inte låta bli. Känns som det blivigt massa fett överallt på de här dagarna. Men jag vet att jag inte kan sluta kämpa nu, jag måste fortsätta vara "stark" fast jag egentligen tycker att jag är svag.Men jag har ju ändå inget annat val, jag har en mamma som kollar mig vad jag än gör och hon kommer jobba mindre nu när vi kommer hem för att se att jag äter frukost, sen komma hem till eftermiddags mellanmålet. (När jag får börja skolan igen) Ena dagen har man massa kraft och bara vill bli bra, sen nästa dag är allt bara skit och man vill krypa ihop och bara skrika.

Alla människor kan göra fel, men måste det bli fel just nu? Frukosten kom in och var fel och nu mellanmålet också! Nu är jag rädd, tänk om det händer igen? Jag han se att det var för mycket nu, jag ska ju ha 50 % men nästa gång kanske jag inte ser. Jag kommer hålla stenkoll nu, kommer inte veta om det är rätt eller fel, det är redan jobbigt att äta och nu är det ännu jobbigare! Det trodde jag inte ens skulle kunna vara möjligt, varit med om liknande? Visst är det irreterande?

Min magvärk går aldrig över, hur lång tid ska det ta innan man inte får såna smärtor efter man ätit att man inte kan stå upp? Den är helt uppsvullen,. Men jag har något att se fram emot och det är att jag ska få gå ut idag igen,dock bara 10 min men det är bättre än att bara sitta inne. Det är väl helt okej väder också? Vet inte när jag ska ta promenaden, beror på. Vill inte sätta på mig kläder för att gå ut när jag känner mig tjock, men det kommer inte bli bättre tills senare heller, inte efter lunchen. Nej det får nog bli promenad snart i alla fall.
Måste tillägga och skriva att personalen här är alla hur snälla som helst, det är i alla fall ett stort +. Jag undrar hur länge de andra som bor här har varit inlagda. Jag undrar också hur det kommer gå för mig när jag kommer ut härifrån, har så många frågor som ingen kan veta svaret på. Träna på toaletten,? ska man inte göra!

---

---

---

Då är det frukost om 5 min, jag vaknade och mådde jätte illa! Inte roligt att äta frukost då. Men en sak som är bra är att min puls har blivigt lite bättre och blodtrycket var också bättre imorse, tänka sig! Det är ju bra i alla fall. Hörs efter Frukosten.

---

Jag vill inte känna mig som jag gör idag, det förstör och tar bort glöden. Men vad hade jag trott, jag som får ångest och känner mig tjock av ett halvt äpple till middag eller dricka något annat än vatten hur ska man inte kunna få ångest och känna sig tjockast i världen nu när man måste äta 5 gånger/ dag. Höjde igår innan åt jag 4 gånger/dag. Snart blir det 6 gånger/dag. Äter fortfarande 50 % och det är mycket, det kan jag lova er. Orkar inte skriva mer nu, mår inte alls bra. Men hoppas att ni som läser det här har haft en bra dag och fredagkväll! Någon mer än jag föresten som känner sig lika mätt som jag? *suck* Får bli bilder imorgon. Vi hörs, kram sålänge

Det känns lite bättre nu igen, det går ju upp och ner hela tiden. Min hjärna är helt överhettad av alla tankar som bara flyger runt. Vad är sant? Vad är inte sant? Vem har rätt? Är det så mycket mat jag ska ha? Säkert? jahapp.. Ja sen är det så mycket mer som flyger runt där uppe men det ska jag inte skriva nu, det är lite för konstiga tankar. Tack för stöttande komentarer, jag försöker verkligen att kämpa och jag känner mig väldigt duktig.
Idag kommer min pojkvän och hälsar på och en person till, det ska bli trevligt! och vet ni vad? Jag ska få gå ut i 10 minuter idag, min puls är fortfarande dålig, men jag frågade och då sa de att det kunde vara okej eftersom att jag bara suttit inne i 5 dagar snart. Så jag ska ta den promenaden sen när de kommer vid klockan 6 ungefär. Äntligen! Lägger upp lite bilder sen och skriver mer senare, hörs sen!

Usch, det känns som att alla mina ben blivigt täckta av ett tjockt fett lager, mina armar och ben känns uppsvällda och mitt ansikte. Vet inte hur mycket jag gått upp på de här 5 dagarna, men det känns som minst 10 kg. Ni vet den känslan va? Den gör allt så mycket svårare och gör det i princip omöjligt att kämpa vidare. Vill inte behöva äta så här mycket mat, vill inte äta mat över huvetaget. Låt mig få vara den jag vill vara, lämna mig ifred. Alla bara lägger sig i, förändrar när jag mår som bäst. När jag är mindre än alla andra människor. Jag hade ju kämpat så hårt, för ingenting ? Eller, kanske för allt! Ena sidan av mig skriker sluta ät, medans den andra skriker mat är det enda som kan få dig frisk och sluta tänka alla sjuka tankar som flyger runt i mitt huvud. Anorexia Monster, försvinn?

---

Frukost=Ångest
Mellanmål=ångest
lunch=ångest
Middag=ångest
Mat=ångest
Dricka=ångest

Hörs senare, skriver mer då.

(ni som kommenterar lämna gärna hotmail adress när ni frågar saker, svarar gärna och finns frågor jag skulle vilja fråga tillbaka till er också, tack på förhand)

Så, hur har dagen varit? Ganska jobbig, kommer inte ihåg när jag åt pannkakor sist, för jag har undvikit det så länge för det känns som "godis". Eller ska man säga en efterrätt. Så ångesten kom innan och ligger fortfarande i. Jaja nog om det. Min puls var bättre ikväll och mitt blodtryck också.framgång? Tänk om det är bra imorgon också, då kanske jag få gå ut och gå en sväng. ops, har gjort en sak idag jag inte får.

Min mage är uppsvullen,hatar det! Känns nu som om jag är världens tjockaste människa, fett överallt. Hatar den känslan, smalhet är fint, ben är vackert.

Godnatt med er och hoppas eran kväll är bättre än vad min varit och är

---

Snart är det middag, önskar nu att jag inte hade kollat på menyn som kommer upp en halv timma innan det är mat. Pannkakor? nej, vill inte ens veta vad en pannkaka innehåller. Sen blir det soppa till också, underbart, eller inte. Men idag hittils så har det varit en bra dag, min pojkvän var här efter frukosten och var med mig i två timmar. Super mysigt, han hade köpt med sig tidningar och tagit med några filmer, visst är det snällt? Sen efter lunchen kom pappa förbi en snabbis och sa hej. Också trevligt. Därför har jag inte hunnit skriva något i bloggen förens nu.
Men jag har ont i bröstet och är nervös inför maten så kan inte skriva mer nu, så får bli mer ikväll. Ha det bra så länge!

Nu har de precis varit inne och tagit puls och blodtrycket, pulsen är desamma som de brukar men blodtrycket hade blivigt lägre. Vet inte vad det beror på eller om det är dåligt eller inte men ja så är det i alla fall. Jag är riktigt trött och har ont i magen som alltid så nu ska jag lägga mig i sängen igen och vila och försöka att somna. Känner att jag behöver komma ut och röra på mig snart igen, mina ben börjar kännas svaga och konstiga. Är säkert för att man inte rör på sig som innan. Ni vet säkert hur det känns? Som efter man varit sjuk en längre tid och bara legat i sängen i flera dagar. Usch, hoppas jag får komma ut inom ett par dagar i alla fall. Hoppas att ni har haft en bra dag, Godnatt så hörs vi imorgon

---

Det har gått bra idag igen, nu är det bara ett mål kvar idag. Smoothie och knäckemacka ikväll (Jag vet, knäckemacka igen, så tänkte jag med) Allt är tungt och jobbigt, men jag försöker se ljuset i allt mörker samtidigt. Försöker se framåt på ett bättre liv med mer gemenskap med vänner,familj och min pojkvän. Ibland känns allt bara skit, men det måste bli såhär. Jag vill inte dö nu, inte ens 18 år än? Ska jag missa allt som kommer nu, krogen, fester, båtresor m.m. Nej det tänker jag inte. Jag måste kämpa, men min rädsla för att bli världens tjockaste finns fortfarande i huvudet. Kan inte alla tankar bara försvinna? Kanske gör dom det med tiden, eller så måste jag stå ut med dem i resten av mitt liv. Jag har ingen aning, men det kommer visa sig längre fram. *Förvirrad*

Vad sägs om lite bilder?

---

Ligger och vilar magen nu i sängen, den gör ont. Frukosten var jobbig, men den gick utan panikattacker idag. Tog en ångestdämpande 40 min innan så var helt tom i huvudet när jag satt där. Man blir verkligen trött av dem, somnade om 30 min t.o.m senare vid 10. Vi åt lunch nu för en timme sen och även om jag har magsmärtor nu så känns det som att magen börjar vänja sig lite mer med mat. Men ångesten finns ju kvar, men jag ska bli av med den också tillslut. Tro mig jag ska klara det här.
Mina tankar är lite spridda nu och är helt trött i kroppen, det händer så mycket, man tänker mer än vanligt så det är inte konstigt. Jag ska gå ut och röka när magen känns lite bättre, annars kan jag skriva mer sen.

Tips på mat som är lätt för magen (kalorisnål)

Kalkon,paprika,sallad,gurka,champinioner och droppa citron över med kanske lite salt och peppar? ( Jag år ingen varm mat innan jag kom in här, i alla fall inte ofta)

Ett ägg? Avokado?

Fiskbullar, soppor som är gjord på vatten och buljong (Gärna mycket grönsaker)
Men jag tror inte att det är bra att bara äta sånt hela tiden, jag tror förbränningen ökar när man varierar maten, men om man har svårt att äta andra maträtter, som jag vet att många har. (Även jag själv) Så är det bättre att äta lite än ingenting alls. Men jag kan lova att man går inte upp i vikt om man äter lite fullkornspasta till eller någon sås av något slag. Färspotatis eller annat. Det är väl mer magvärk jag skulle tänka på, men det är inte farligt även om det gör jätte ont, det kan vara skönt att veta. Värm en vetesäck och lägg på magen efter, tro mig det hjälper! Drick mycket så slipper man bli förstoppad. Gärna över 1 liter/ dag. Te är bra att dricka, då får man i sig vatten och det är varmt och det ät bra mot förstoppning i magen. Vill ni ha mer tips eller har ni några frågor om något? släng iväg en kommentar, inga frågor är fel eller konstiga.
Hörs sen igen!

---

Snart kommer nattpersonalen in och ska ta pulsen på mig igen (Tas varje morgon och kväll). Undra vad den ligger på nu, kanske lite bättre?
Våran TV har börjat funka nu (Innan fanns det bara 1,2 och 4:an) så det är skönt, nu kan man ligga och bläddra runt bland massa kanaler så har man något att göra. Efter de har varit här och tagit pulsen så ska jag ut och ta min sista cigg för idag och sedan krypa ner i sängen och läsa eller något. Hoppas jag kan sova inatt. Är föresten jätte nervös inför imorgon bitti, usch. Frukost är så jobbigt och ändå äter jag "bara" 50 % av det jag kommer göra om någon vecka. Men de vet att jag har svårt för frukost så de ökar på den måltiden sist *pust*.
Annars är läget kanska stabilt, lite ångest, magvärk och sånt men jag tänker på när jag kommer kunna göra saker alla andra kan göra i min ålder så blir jag lite starkare igen. Kämpa på alla där ute som har det jobbigt, det finns en lösning hur jobbigt det än kan kännas. Vi hörs imorgon! Godnatt

---

Det har gått bra idag också, jag har klarat alla mål hittils, men jag är riktigt glad för att jag inte behövde börja med mellanmål på en gång. Det hade blivigt alldelses för mycket! Det jag äter nu är också för mycket men jag kan klara av det iallafall. Fan jag blir så sur nu. Jag hatar knäckebröd och ville byta ut det mot en mjukt, men nej det gick inte? varför.. Förstår inte sånt, bröd som bröd. Gillar verkligen inte knäckebröd.. När de säger nej till sånt blir man sur när det är samma innehåll. ÄCKLIGT! Knäckemacka och te, fyfan det suger. Blir helt arg i hela kroppen. Stressen stiger och hjärtat börjar slå och paniken är påväg. Det är det västa som finns, att äta är meningslöst för mig men att äta något som är äckligt är ännu mer meningslöst.

---

Det känns bättre nu, vet ni vad? Jag har pratat med mamma och hon kommer att äta lika mycket som mig, under de här två veckorna. Just nu kommer hon äta 100% och jag äter 50 % och inga mellanmål än så länge. Men det kommer läggas till med tiden. Mina mellanmål består endast av vatten eller C-vitamin.
Nu ska jag kolla på en Dvd film vi lånat härifrån och det är 30 min kvar till luchen. Undra vad det blir?
Jo tänkte också tillägga att jag tog ångestdämpande idag i alla fall men bara en halv tablett så det känns inte jobbigt för det just nu, inte alls som igår. Ska göra det nu till frukost och lucherna till att börja med. Vi hörs sen igen!

---

Nu känns allt så tungt, grät igenom hela frukosten. Allt är så mycket, det är för mycket mat. Min mage klarar inte det! Min puls var ännu längre imorse än den varit tidigare, men det tar ett tag innan den kommer bli normal igen.

Vet ni hur tungt det här är? Jag vill inte vara inlåst här längre, vet inte vad jag vill nu! Jag orkar inte mer! Har ångest, det känns som det ligger en stor sten på bröstet och det vill inte släppa. Jag hatar MAT, det gör mitt liv så jobbigt. jag vill hem..
Vill ni veta det värsta? Min mamma äter mindre än mig, hon får inte i sig så mycket mat och hon säger att hon inte behöver det. Men då undrar jag en sak. Vad gör vi här? Det var hon som ville att jag skulle hit, jag ville inte det. Så om hon nu är så rädd för att jag ska dö, varför hjälper hon inte till då genom att i alla fall äta lika mycket? Vad tycker ni?

---

Ja det har varit en lång dag idag så tänkte bara skriva att jag har klarat hela dagen galant, bättre än jag trodde och jag tänker fortsätta så. Jag kan fortfarande bli den där snöflingan som jag drömt om så länge. Fast på ett nytt sätt, en liten men också fri snöflinga. Just nu ligger jag i sängen och har ont i magen såklart men det är ingen nyhet. Man får ont i magen när tarmarna och allt där inte varit igång under en väldigt lång tid. Sovgott!

---

Jag klarade av middagen, det var det jobbigaste jag gjort på väldigt länge. Potatis är inte min starka sida när det gäller mat, eller pasta eller ris eller någonting sånt som man brukar ha till kött/fisk mm. Jag har bara ätit kyckling,kalkon eller räkor i princip det senaste halvåret med endast sallad till. Någon gång har jag ju såklart varit tvungen att äta något annat, men inte mer än att jag kan räkna gångerna på mina fingrar. Vet inte om jag ska skriva upp mitt matschema, nej jag låter nog bli det ett tag fram över tills det värsta har lagt sig. Men en sak är säker! Jag ska gå igenom det här även om det kommer/är jätte tufft. Jag duschade nyss, ville bara börja träna där inne, förbränna all mat jag fått i mig. Men istället började jag räkna mina revben,benen på ryggen och alla andra ben som bara sticker ut från mig och kom fram till att jag INTE skulle göra det. Stort steg för mig. Snart blir det röka igen innan den absolut sista måltiden idag, tack och lov för det.

Ikväll ska jag krypa ner med värmesäck och ett special täcke som är tyngre än vanliga täcken (lindrar ångesten något) och kanske sätta på en film om det finns någon bra att låna här. Annars får det bli bok eller datorn. Eller kanske bara vila? Nja får se, hoppas jag kan få sova lite ikväll.

---

Jag är helt tung i huvudet och trött som jag vet inte vad. Vad har de gett mig för något igentligen? Jag har alltid vägrat att ta tabletter tills idag, då min ångest vart för stor. Men nu har jag svar på varför man aldrig borde ta det. Känner mig helt borta, lite som i en drömm. Nej jag kommer nog inte ta det igen som det känns just nu i alla fall.
Jag är fortfarande proppmätt efter lunchen och det är jobbigt att veta nu att jag ska äta om en timme igen. Alltså klockan 17:00. Ja tiderna är exakta, de ringer i en klocka när det är dags att gå och hämta maten. Jag får inte hämta min mat utan det får min mamma göra åt mig. Jo eftersom man har som egna rum och inte alltid har en handledare med sig så är det ett måste att ha med sig en av sina föräldrar, som i mitt fall blev min mamma. Pappa förstår nog inte så mycket om det här, han tror att allt handlar om att jag har bantat. Det har ju inget med det att göra igentligen. I början kan det ju vara så, men nu. nej nu är det massa annat, orkar inte skriva det. Ni får helt enkelt fråga om ni vill veta så svarar jag mer än gärna på det! Men vill inte sitta och skriva om det tråkar ut någon.

Önska mig lycka till så hörs vi efter middagen, nu blir det röka igen

Så nu sitter jag här i "min" säng som jag ska sova i nu i två veckor. Om jag nu kommer få så mycket sömn. Jag trodde helt klart att det skulle vara jobbigare än vad det har varit. Men personalen är snälla och vi har kommit överens om ett matschema som passar mig just nu. Man kan inte börja äta ordenligt på en gång när man gått och svält sig själv under en så lång tid. Det skulle vara farligt. Jag har inga mellanmål än så länge, bara vatten med en C-vitamin i. Det kändes skönt, men det kommer såklart att ökas på med tiden.
Jag trodde att jag skulle vara mer rädd än vad jag är, för maten. Men det känns som en ny start. Att börja leva mitt liv igen, att kanske kunna gå ut med vänner/familj/pojkvän och äta eller fika eller göra sådant vanliga människor gör som jag tackat nej till under en längre tid. Att bara kunna gå på fest igen. Jag älskar att klä upp mig och festa, men nu har det inte funnits någon ork till det.
Nu är det en timme kvar till lunch så nu ska jag lägga mig ner ett tag och försöka att slappna av innan dess, sov inte så mycket inatt som sagt. Men jag upptaderar senare igen.

---

Ja som jag skrev igår så visste jag att jag inte skulle kunna somna, vilket jag inte kunde heller. Har sovit i två timmar nu men är ändå inte så trött. Tänkte bara skriva ett kort inlägg nu innan jag går upp och fixar mig för att sedan åka till inläggningen. Det känns ingenting än, kommer nog få panik snart, men det är för det bästa. Finns säkert fler där ute som nyss bestämmt sig för att slå bort "personen" på axeln/i våra huvuden och kämpa för att överleva. Vi kan göra det tillsammans. Jag skriver mer senare, nu ska jag upp och väga mig och sedan klä på mig. Frukost måste jag få i mig något, kanske en halv banan innan så min puls inte visar för illa. Resten kämpar jag med när jag kommer dit. Hörs sen igen

---

Okej, då är det bestämt, jag fortsätter. Vi får se antagligen kommer flera att trilla in och kanske stanna kvar och följa mitt liv till en förbättring som de kallar det. Jag hoppas att det blir så verkligen bara för nu känns det bara skit. Efter allt som jag kämpat och hållt mig ifrån så kommer de trycka i mig mat sex gånger varje dag. Det dom kommer ge mig på en dag äter jag i vanliga fall inte ens på en vecka! Min mage kommer få en större chock än den redan fått. Har ju försökt så gott jag kan hemma, men självklart har jag hoppat över många mål mat. Bara när mamma är hemma jag känner att jag måste fortsätta.

Jag borde sova snart, men det kommer inte gå. Det går aldrig, men lägga mig ner och vila i alla fall och hoppas att jag kan somna inom några timmar. Vi får se, men jag kommer ha med mig min bärbara dator dit och uppdatera flera gånger dagligen om hur allt går. Självklart fortsätta när jag kommer hem igen, bara man inte får "återfall" då. Jag vill, jag kan, jag ska? Eller vill jag? Eller vill jag gå ner mer? Nej jag vill inte dö! och nedgång i mitt läge kan tyvärr innebära det. Hjärtat orkar inte. Åh.. Försvinn från mig..

---

Jag som tänkt, en blogg? Aldrig i livet, men nu ska jag inte vara självisk. Jag kanske kan hjälpa andra att förstå att vara smal inte är det bästa om man inte vill ta bort allt annat i livet som är meningsfullt. För tillslut kommer ni inte orka ha tankar på annat än MAT, kalorier, hur många kilo du måste gå ner, räkna revbenen varje dag, spegla dig, är du tjock nu ? Ja självklart är man det. Man kan aldrig i den här "sjukdomen" tycka att man är smal nog. Inte om du väger 25 kilo heller, du kommer aldrig att vara nöjd. Så är det bara, hur mycket man än försöker lura i sig själv att bara 2 kg till så är jag nöjd. Du kommer behöva lägga ifrån dig din Familj, dina vänner, pojkvän. Sånt finns inte längre. För du kommer inte kunna gå på fest, du kommer inte kunna gå på middagar, fika, eller annat som du en gång i tiden kunde. Det jag försöker säga är att de som inte tycker det här låter som en spännande liv, försök att aldrig komma dit! Var nöjda med er själva istället. Jag ska låta er följa med mig på min sjukhusvistelse OM det verkar vara så att folk är intresserade av att veta hur det går till eller behöver tips själva för att de kan ligga i riskzonen för anorexi. Dock förnekar de flesta att de har ett problem, men man vet oftast med sig själv att man inte är som "alla andra".

Idag har varit en dålig dag, jag åker in imorgon så varför skulle den varit bra? Jag har inte packat än. Jag har gått ner mer i vikt sen jag var där sist så nu kommer det inte bli kul för mig. Jag som skulle "kämpa". Men det har jag gjort, jag har kämpat. Men vad ska man göra när man inte ser själv, jag vill inte gå upp i vikt såklart samtidigt som jag vet att det är det ända sättet för mig att överleva. Min kropp orkar INGET längre, knappt att gå i vissa fall. Mitt hjärta är dåligt och min puls är lägre än någonsin förr. Jag måste klara det, jag ska klara det den här gången. Imorgon gäller det, men jag är nervös. Mat är ångestframkallande för mig, det är inget bra med mat. Man får ont i magen, förstoppad och det är det västa jag vet. Ni vet den där uppsvullna äckliga magen.

Så skulle den här bloggen kunna hjälpa någon/ er där ute? Kommentera gärna så jag vet om det är värt att fortsätta skriva. Personer som blir triggande av sånt här, klicka bort sidan. Kommer antagligen skriva saker som kan vara triggande för andra.

Snabb info om mig själv

Tjej/Kvinna under 18 år
Bmi:13
Mer får jag skriva sen om mig själv.

---