anorexialife

Godmorgon! Jag bler så glad när jag läste en kommentar som kommit under natten, bra jobbat tjejen! Fortsätt kämpa, livet blir bättre. Det är tungt ibland, bra ibland. Men jag tror ärligt att mitt liv kommer se bättre ut om några månader. Tänk om jag fortsatt som jag gjort nu, tex i sommar. Jag hade inte kunnat haft bikini eller baddräkt för jag kan inte ha ens de minsta storlekarna. 34 sitter som ett stort tält på mig och hur lätt är det att hitta 32? och gör jag det så passar inte dem heller. Och jag vill bila i sommar med några vänner, det hade jag aldrig kunnat gjort om man inte kan äta. Hur bra kan det se ut om man alltid säger "nej jag är inte hungrig". Ska jag sitta i bilen och vänta medans de går på resturang? Nej du, nu får det vara nog. Jag vill börja leva igen, för med den här sjukdomen är man mer död än levande. För man orkar inte vara social, i början gör man det. För man går på såkallade "stresshormoner". Så om ni tänker "men jag som är så pigg, jag behöver ingen mat". Jo till en början, kanske t.o.m ett halvår eller mer, som jag. Men det är överlevnadsinstinkten, igentligen är hela kroppen inombords förstörd, alla organ. Hjärtat och hjärnan börjar bli mindre och tillslut orkar hjärtat inte slå och man blir bara dummare och dummare för hjärnan blir mindre.

Men nog med sånt, jag är glad idag, jag är motiverad att göra det här till en så bra dag som jag kan. Jag vill kunna börja gå i skolan igen.
Snart ska jag äta frukost, gröt med kanel på, mjölk och en macka. Äter man frukost får man också bättre förbränning. Det är alltså bättre att äta lite 5-6 ggr per dag en att äta mkt en gång. För då jobbar magen hela tiden och tarmarna förstörs inte. Ha en bra dag så länge och ta något att äta, ni är värda det. Kram