anorexialife

Ja vad ska man säga, det känns som att man blir nertryckt. Hur mycket man än kämpar och kämpar så har man ändå inget att säga till om. Jag orkar inte psykiskt att må dåligt så mycket som jag gör, vilket jag också berättade för läkaren. Han säger att det finns inga medicinska själ att öka måltiderna om inte mitt huvud klarar det. Jag måste vilja och det är det viktigaste. Och jag vill! jag ska. Men dom får inte bryta ner mig nu.

Men de kunde ändå inte sänka min lunch idag, men jag åt bara 50% och tackade snällt nej till näringsdrycken, det gick bra. För de ska ha ett möte med överläkaren idag om hur vi ska göra med maten i fortsättningen. Får se vad hon tycker och vad hon svarar på det. Om de säger nej har mamma lovat mig att hon ska se till att det saktas ned och om det så ska vara att vi skriver ut oss själva här ifrån och åker hem och fortsätter där. Hon vill inte se mig lida som jag gjort. Tack vem det nu är som gjorde att jag fick en sån bra mamma, hon är en ängel! Vi har alltid stått varandra väldigt nära och jag älskar henne en massa. Det kan ingen ändra på. Så kanske kommer jag härifrån fortare än jag trodde?

Jag har precis varit ute på en lång promenad i solen, jag tvingade mig efter lunchen att ta mig ut. För om det är något som hjälper så är det promenader, det får igång tarmarna. Nu ska jag kolla runt lite på datan och vila i sängen med värmekudde tills det är mellis igen. Fast jag har tur nu, det är "bara" en macka med mjök. Skönt, istället för som vissa gånger när det är yoghurt,flingor,bär och jouice. Det är tungt de gångerna, det ska bli det ikväll. Men bättre på kvällen än på dagen i alla fall.
*pust* det vart långt idag igen. Har ni haft en bra dag? Hur går det med maten?
Vi hörs lite senare, kram