anorexialife

Jag är irreterad, trött, känner mig som ett klot och ÅHHH! Suck, varför kan det inte bara vara enkelt? Varför ska det vara så svårt att äta för? Varför kan jag inte sluta tänka på kalorier, räkna, få ångest, gråta, skrika?
Är det bara jag här ute i världen som har anorexi och tvingas att äta? Jag vet att jag skriver att jag vill och jag gör verkligen det, samtidigt som jag inte vill alls. Jag vill vara smalast, men jag vill också kunna leva. För om jag är så smal som jag är nu eller varit så kommer jag aldrig kunna vara ute, tillslut skulle inte hjärtat orkat mer. Jag hade bara fortsatt neråt och vad är det för liv? Det är inget liv.

Några punkter för dig som inte kommit så långt i din ätstörning. Varför man ska sluta medans du kan:

* Dina vänner kommer tycka du är tråkig, som aldrig kan göra saker tillsammas med dem längre
* Pojkvän/flickvän kommer tröttna, för du har bara mat i dina tankar.
* Tappar sexlusten (tro mig, det gör man, det ända man orkar lägga sin energi på är mat och träning)
* Du kommer orka mindre och mindre, få besvär med leder som tex knän
* Du kommer bli sjuk mycket oftare, hela din kropp är svag
* Tillslut kommer du inte ha kraft att träna längre, vilket gör att du blir ännu mer besatt av att äta mindre för att inte gå upp i vikt nu när du inte orkar träna mer.
* ju längre in i svälten du går, ju tjockare kommer du se dig själv. Din mage kommer bli mer och mer uppsvälld, hård, spänd och du kommer känna dig ännu mer tjock
* Du kommer börja få skavsår när du sover, för benen sticker ut så mycket
* Förlorar mensen = inga barn.
* Du kommer inte kunna göra saker som att gå på bio, tjejmiddag,släktmiddagar, eller andra saker som har med mat eller godis att göra och tillslut är det ända du kan göra är att vara hemma själv och som alltid tänka ännu mer på mat.
*Din kropp bryts ner innifrån,hjärtat förminskas och lik så hjärnan. Vilket gör att du blir dummare. Och risken är stor att hjärtat bara stannar en dag.

Behöver jag skriva upp mer saker? Börjar ni vakna till och se att det här faktiskt inte är ett roligt liv? Om ni gör det, sluta då nu. För när du redan är i botten kommer det ta längre tid att fixa problemet. Och vet du med dig att du har något problem, sök hjälp, om inte för din egen skull så kanske för vänner och familj. Det vi gör påvärkar faktiskt alla i våran omgivning också, som oroar sig.

Godnatt mer er nu, kram